Midnattsloppet 2014

Publicerat i Midnattsloppsbloggen 24/8

Har nog lyckats smälta gårdagskvällen, och jag är så vansinnigt nöjd nu även om jag kände mig lite besviken igår. Vi tar det från början.

I mars åker jag till Portugal för Midnattsloppets Training Camp. Jag får träffa en PT och prata löpning med likasinnade i en hel vecka. Bestämmer att målet för Midnattsloppet ska bli sub 50. Tränar bra i några månader, sedan kommer en sommar och ställer till det, men jag lyckas ändå hålla formen hyfsat bra. Önskar ju så här i efterhand att jag hade kunnat förbättra formen och inte bara hålla den, men det är lätt att vara efterklok.

Så gick startskottet igår kl 21:40. Iväg for jag, snabbt gick det för jag var ju anmäld i startgrupp 2a. Och det var kanon! Jag sprang på, höll ett bra tempo, och eftersom alla sprang så snabbt var det inte alls så fullt med folk att jag var tvungen att sicksacka. Perfekt. Efter två kilometer kom straffet för den snabba starten då mjälthugget från helvetet dök upp och höll sig kvar till ca kilometer 6. Hade det varit på en av mina vanliga löprundor hade jag redan gett upp och gått hem. Men jag pinnade på, fast besluten att ändå försöka få till ett personbästa. (Men en sak som ändå är så rolig med Midnattsloppet är att även om man har ont i fötter, mjälthugg och allt vad det kan vara, så är det ändå så himla kul och kilometermarkeringarna dyker upp så ofta. Lättaste milen man springer fast den är så himla jobbig…)

Så kom backen som väl kallas Mördarbacken. Den upp till Masthuggskyrkan. Ja, den var lång. Och brutal. Pannbenet jobbade som aldrig förr. Men jag sprang hela vägen, och det gick vägen och uppe vid kyrkan tillät jag mig att ta en sekund eller två och titta på den magiska utsikten över Göteborg (det glömde jag förra året och det misstaget skulle jag inte göra igen).

Kollade klockan och att persa, det skulle bli riktigt tajt. Men det skulle gå och skam den som ger sig osvosv, så det var bara att kriga sig i mål. Och trots att jag var helt utpumpad när jag väl var tillbaka i Slottsskogen så hände ju något när jag såg allt folk och målgången där framme och det är musik och hejarop och applåder, och då får jag lite lite kraft att öka och mitt tidigare personbästa var 56:03, och nu springer jag in på 55:46! Det var inte många sekunder, men det var tillräckligt många! Och på denna backiga bana! JAG ÄR SÅ NÖJD.

Tusen tack Midnattsloppet för en fantastisk upplevelse igår kväll, och för denna tid som jag har fått vara ambassadör för detta eminenta lopp. Löparglädjen är större än någonsin och nu ser jag fram emot nya utmaningar. Ett par millopp till innan vintern kommer, halvmaraton till våren, och sedan står jag självklart på startlinjen till Midnattsloppet 2015. Är redan nyfiken på vad det blir för tröjfärg…

Jag och bror före loppet. Laddade men lite nervösa.